Ta reda på mer om smakerna i Östeuropa
Köket i Östeuropa är en blandning av städa bondefettar, stekande skålar med ångande dumplings , surkål som parfymerar luften, betesoppa som slår en färgstark pose - tillsammans med eleganta gourmeterbjudanden som värdefulla lilla aptitretare och fina tortor .
I både komfortmat och mer komplexa rätter är ingredienserna alltid enkla. Det är förberedelsen och såserna som skiljer dem från varandra.
Geografiens inverkan
Östeuropeiska köket har smidda av naturens resurser i regionen som tar sig in i många recept.
Fisk och skaldjur är rikliga från Östersjön till Svarta havet. Den unika smaken av det ursprungliga enbärträet lämpar sig för rökning skinkor och korv . Och ett överflöd av gräddfil och gräddost är de naturliga biprodukterna av en blomstrande mejeribransch.
Svampar är överflödiga i de många skogar som också är hemma för vildspel som hittar sin väg i rätter som jägarsgryta och viltgås .
Fruktbara jordbruksmarker producerar korn för att skapa de svindlande sorterna av bröd , nudlar och dumplings, vodka och att tjäna som foder för grisar, ankor och lamm som hamnar i så många recept.
Och de till synes stadigvarande hemmaparkerna ger skördar av potatis, gurkor, kohlrabi , söta och heta paprika och dill.
Påverkan av många kulturer
Det finns en sådan crossover av regionala influenser, ibland är det svårt att säga vilken maträtt som härstammar i vilket land. Visst, det finns många variationer på ett tema, som i fallet med kål och kołaczki-kakor , stavade kolache, kolacki och många andra sätt.
För att göra saker mer intressanta fördes äldres äktenskap för århundraden sedan smakerna av italienska, franska, turkiska, ryska, judiska och tyska livsmedel för att blanda sig med Östeuropa. Resultatet är en härlig kulinarisk gryta.
Drottning Bona Sforza lägger hennes stämpel på polsk mat
Grönsaker andra än kål och rotgrönsaker var nästan okända i Polen fram till 1518 när drottning Bona Sforza, en italiensk prinsessa som gifte sig med den änka polska kungen Sigismund I (Zygmunt), även känd som Sigismund the Old, och introducerade dem till sitt nya hemland.
Många polska ord för grönsaker tas i själva verket direkt från italienska - kalafiory (blomkål), pomidory (tomater) och sałata (sallad), till exempel. Till denna dag är soppgröna kända som włoszczyzna eller "italienska grejer", włoski är det polska ordet för "italienska".
Ett gästvänligt kök
För många människor är mat bara näring. För östeuropeiska är det en anledning till firande, för delning, för att hedra ålders gamla traditioner.
Det finns alltid plats för en gäst på ett östeuropeiskt bord. Folket är lika välkomnande som maten.
Östeuropeiskt hus välsignelse
Det är traditionellt i Östeuropa (och förmodligen världen över) att ta en gåva med bröd, salt och vin till ett nytt hem eller att hälsa gäster på ens egen dörr på detta sätt. Det är också traditionellt för föräldrar till nygifta par att hälsa dem i sitt nya hem med denna gåva.
Brödet i denna symboliska gåva innebär att familjen aldrig borde känna hunger. Saltet symboliserar både önskan om att deras liv alltid ska ha smak och en påminnelse om att livet kan vara svårt ibland och de måste lära sig att klara av livets kamp. Vinet symboliserade föräldrarnas hopp om att paret aldrig skulle känna törst och njuta av ett liv med god hälsa och jubel i många goda vänner.
Östeuropeiska recept på denna webbplats
"Klyv av detta och nypa av det" har tagits ut ur dessa recept och du är kvar med exakta, stegvisa, enkla instruktioner. Få de varma fuzziesna igen med mat som smakar som mormor.